Alla mina odlingar

TANTO odlingslimpa - Kopia (Large) (Medium)
Odlingslimpan bygger vi på senhösten av allt växtavfall
Kolonilotten i Tantolunden 

Tänk dig att förfoga över en liten trädgård i centrala Stockholm! Är inte det ett privilegium så vet inte jag. Den ligger i Tanto Norra koloniförening  i Tantolunden på Södermalm och är på ca 250 kvadratmeter och innehåller inga andra grässtrån än kvickrötter som djäklas med mig.

I stället för gräsmatta har jag knökat in så många odlingsbäddar som möjligt, alla stenkantade, däremellan gångar täckta med bark, flis eller ännu hellre halm.

Trädgården är löjligt opraktisk, inte en rak linje, smala gångar som på sensommaren blir nästan överväxta av grönska. Det är trångt och kyffigt, men solen gassar och jorden är lätt och mullhaltig, så jag ska inte klaga.

Det finns en liten stuga också, 10 kvm. Och bakom den ett utekök.  Fast där härjar maken, Stefan. Jag levererar råvaror och äter, han lagar. Tantolotten är också mitt gömställe. Att ligga ensam under bar himmel, fast mitt i storstan – det är min högmässa. Mest odlar jag grönsaker. Varje år provar jag några nya sorter. Men jag älskar ju sommarblommar, testar nya varje år. Lovar återkomma till mina favoriter. Tantos läge mitt i stan ger ett nästan  skånskt klimat. Sånt ska utnyttjas. Det är väl därför kvittenträdet (Cydonia oblonga), ett persikoträdet och druvorna mår bra.

Jag odlar från tidig vår till sen höst.  Det  finns trots allt ett tiotal grönsaker som tål ned till cirka 12 minus.  Men den begränsande faktorn är sällan temperaturen utan ljuset, det vill säga bristen på ljus under vintern. Tidigt på våren brukar övervintrarna spira, sen kikar de perenna grönsakerna upp, och nu är det banne mig dags att så på friland.

tunnelväxthus 1 (Medium) (2)
Ett 12 kvm tunnelväxthus  maximerar skörden.  Det fungerar som ett kallväxthus, men är enklare att installera och billigare.
Odlingslotten i Orhem Trekanten

Lotten i Orhem, som ligger i utkanten av Skarpnäck,  är vår sommarstuga. Det är rena rama vischan,  med skogar att gå vilse i, ljumma badsjöar och dungar av kritvita björkstammar. I Orhem lever vi koloniliv på riktigt, alla tjatar odling, alla älskar odling.

Vi odlar  grönsaker, bär och lite frukt. Prydnadsväxter då? Nja, skulle väl vara blodröd amarant som självsått sig i alla år, krasse och linnétagetes. I Orhems mullrika lerjord blir allt större och saftigare än i Tanto. Jorden är makalös, jag dyrkar den. Enda nackdelen är att hallonen skulle trivas bättre om jorden var lätt. Gruvar mig ständigt för den dag när vi inte längre orkar utan måste säga upp den. Det kommer att göra ont ända ner i hjärteroten..

I Orhem är tänket  mer rationellt. Och ibland ser det faktiskt ut som f-n, men det funkar ju ändå. Vi odlar i brädkantade, upphöjda bäddar. En bädd får bli odlingslimpa, byggd av växtavfall. Gissa om gurkor, tomater och pumpa gillar läget och mår fint av värmen som alstras vid nedbrytningen av avfallet. I odlingstunneln på 12 kvadratmeter växer snabba primörer på våren, därefter tomat, chili, paprika, gurka, aubergine.  Till hösten finns plats för asiatiska blad och diverse grönkål, som brukar övervintra. I februari är jag förhoppningsvis i gång igen,  mixtrar och står i med varmbädden så att den ska ge grönsaker redan tidigt på våren.

höns på asfalt2 (Medium)
Måste vara Sveriges mest bortskämda höns. Å andra sidan skämmer de bort oss med hönsgödsel och ägg.
Kvarteret Piskans gård

Sen har vi gården i kvarteret Piskan, platsen där mina rötter växt sig djupare än någonsin i barndomens Norrbotten. Minns min första tid här: Året var 1978 och vi sådde ringblommor i ektunnor som låg och skräpade i  gamla tvättstugan. Ni  skulle se nu, krukor, tunnor, lådor  precis överallt.

Är det nåt vi är fena på så är det basilika. Vi har en snubbe som driver upp typ tusen plantor och sprider till alla behövande. Alla slags basilikor.

På vårarna håller jag i en såverkstad. I våras försökte  jag komma undan, men jag stod inte ut med att se grannarnas besvikelse. Det blev som vanligt en massa chili- och tomatplantor som fick växa till sig i vårt inomhusväxthus. Sen kom problemet: Var ska allt få plats? Det är hård konkurrens mellan grönsaker och pelargoner om att få plats på solsidan . Folk här är galna i pelargoner. Du ser dem precis överallt, och de ska måste också få finnas. Vi har en hel del frukt och bär också: äpple, päron, plommon, vinbär, krusbär. Det senaste är ett mullbärsträd, som ger massor av bär. Här om dagen satt en råtta i mullbärsträdet och tryckte i sig söta mullbär.

Vi odlar  i planteringsjord blandad med två tredjedelar kökskompost och förra årets jord. Allt för att slippa åka och handla jordsäckar stup i kvarten.  Alla dessa jordsäckar som används i urban odling – håll med om att det är ett problem, praktiskt och miljömässigt. Kökskomposten är för resten hjärtat i trädgården, det som ger energi och kraft till våra växter. Det är en isolerad varmkompost utomhus, vill minnas att vi startade den för 27 år sedan. I ett förråd har vi en 20 år gammal maskkompost.

COLLAGE3 (Large)
Tomat och chili på balkongen.
Trapphusbalkongen

Jag sitter sällan på balkongen. Men jag smyger ut varenda morgon och låtsas att jag bor på landet och besiktar ägorna. Men framför allt är jag där stup i kvarten för att vattna eller tukta växter som inte vet sin plats.  Det är en solig trapphusbalkong i söderläge, öppen för alla grannar. Jag är otroligt tacksam för att att de låter mig hållas och för att de använder den. 

Förutom ett jättestort syrenträd och en italiensk klematis så är det mesta ätbart. Mina favoriter:  tomater, chilipeppar och kryddväxter. En balja med slätbladig persilja brukar det bli också. Den kan skördas till  november. 

När solen gassar på högsommaren undrar jag vad jag pysslar med. Närmare 100 liter vatten ska baxas uppför trapporna till balkongen vareviga dag. Jag marktäcker för att minimera avdunstningen, men ändå … På sensommaren karvar jag bort  lite av rotkakorna och fyller på med kompost. Det brukar ge växterna en skjuts och minska behovet av vatten. 

Jag odlar i en blandning av planteringsjord och kompost. Bara träd och buskar får  dyr urnjord. En underbar sak – växtsjukdomar och angrepp är inget problem alls på balkongen. Tomaterna blir perfekta, bara de får stora krukor.  Löss, ja. Men lätt att bekämpa i ståhöjd.  

Min största besvikelse, att jag misslyckats med druvor. Har planterat både staketdruvor och vanliga druvor och de växer finfint under sommaren. Men tror du att de övervintrar, nix. Och då ska staketdruvan klara 30 minus. Vore intressant träffa någon som lyckats.

 

På fönsterbrädan under växtbelysning odlar jag vinterns blad.
På fönsterbrädan under växtbelysning odlar jag vinterns blad.
 Min inomhusträdgård

När ljuset inte räcker till, det vill säga i november och december, ger jag upp utomhusodlingen. Då går jag in, tänder växtbelysningen, lysrör eller LED-lampor, fyller brickor och lådor med jord, och sår.

De köksväxter som ger störst utbyte, när det gäller skörd, smak och näring, är blad. Och allra läckrast är solrosskott, så saftiga och mumsiga, men också lättodlade. Även  om ljuset är lite halvdant så funkar det och kvalitén på bladen är okej. Ärtskott är inte dumt heller. Jag sår blad  i omgångar, om och om igen.

Sen har vi det enklaste, att grodda. Finns väl inget som ger så snabb skörd, bara ett par dagar.

Helst vill jag också ha ett par krukor med fleråriga kryddväxter, som mynta och rosmarin. Ett par chiliplantor från balkongen får ibland flytta in. Men de är ofta för stora för att rymmas på fönsterbrädet och hamnar i stället i ett trapphusfönster, där de trivs något bättre eftersom temperaturen är ett par grader lägre. När jag skrev boken ”Odla året om” lärde jag mig att odla hydroponiskt, det vill säga i näringslösning. Det ger frodiga bladväxter, men är inte världsenkelt. Vi får se om det blir hydro även i vinter. I mars trappar jag ner inomhusodlingen eftersom jag behöver plats för att driva upp chili-  och tomatplantor.

Asylodlingen i Sköndal
IMG_3736 (Large)
Ahmed med nyskördad sallat, som allt annat i trädgården odlat ekologiskt.

Jag och min man Stefan håller i ett odlarprojekt med asylsökande i Stora Sköndal i södra Storstockholm. Starten var hemsk, ville bara hoppa av. framför allt för att jorden var katastrofal, 250 kvadratmeter igenvuxen styv lera. Jag trodde aldrig att odlarna skulle orka eller tycka att det var värt mödan. Men herre jösses vad de slet. Och nu börjar vi faktiskt få ordning på odlingen. Men en sak har vi lärt oss. Det funkar inte med nedsänkta afghanbäddar. Och bredsådda morötter kanske går bra i Afghanistan men inte i Sverige.

En del av grönsakerna säljer vi till ekorestaurangen Kalf & Hansen. Det är vi mycket stolta över. Vi säljer också till privatpersoner som kommer och handlar. Det uppskattas jättemycket. Rensar de ogräs blir vi ännu gladare. Vi är inte så bra på det själva.

Odlarna kom alla hit i höstas som båtflyktingar från Mellanöstern och när detta skrivs i augusti har ingen hört ett ljud från Migrationsverket.  Alla lever i ovisshet – kommer de att få stanna eller inte? Hur mår de där hemma?  Jag har förstått att odlingen gjort livet lite lättare. Det är inget nytt för mig att odling skapar gemenskap, inte heller att odling kan städa upp i ett stökigt huvud. Här får jag med egna ögon se hur en spirande odling kan tända en slocknad blick. Det gör  mig lycklig.

Vi pratar tre olika språk, svenska, dari och arabiska. Språkliga problem? Ja, ständigt. Men för varje dag lär de sig mer svenska. En dag kommer de förhoppningsvis att ha lärt sig så mycket svenska att de kan berätta sitt livs historia. Det ser jag fram emot.

Vi har ingen budget för odlingen, inte ett öre, däremot fantastiska sponsorer. Nelsons Frö ger oss frön och redskap. Rölunda har levererat berg av ekologisk gödsel. Plantagen i Farsta skänkte sättpotatis och mynta. Följ oss gärna i vår facebookgrupp Asylodlarna i Sköndal. Där hittar du bilder från odlingen och tidningsartiklar om  projektet.

https://www.google.se/maps/place/Stora+Sk%C3%B6ndal/@59.2496974,18.1177674,17z/data=!3m1!4b1!4m5!3m4!1s0x465f79a043a0aa87:0x9a53a718b80e32ec!8m2!3d59.2496974!4d18.1199561?hl=en