Alla mina odlingar

Här väntar Arvid otållilgt på att bönorna ska mogna så att de kan användas till utsäde.

Aldrig har  jag  längtat så efter en böna. En vackert gulbrun emigrantböna, odlad för 130 år sedan i Skåne, räddad av Arvid Cullenberg i Maine. Nu i tryggt förvar hos Nordiska genbanken.

Hela hösten väntade jag på bönorna som Arvid lovat att skicka, och på avstånd följde jag hans odlarmödor. Först såg det lysande ut och bönodlingen var en succé. Sedan slog kölden till i Chesterville där han bor, och jag fick oroväckande mejl om att bönorna kanske inte skulle hinna mogna, vilket är en förutsättning för att de ska kunna användas som utsäde.

Vilken obeskrivlig glädje när paketet från Chestrville kom. Det  innehöll två påsar med ett hekto bönor i vardera. Arvid skrev:

”Jag har tänkt att Nordiska genbanken ska få den ena påsen och att du ska få den andra så att du laga baked beans och smaka.”

Det visade sig vara en ljust kolafärgad böna med mjuka, rundade former och med ett vitt öga omgivet av en mörk ring. Det är en böna av samma typ som vi kallar bruna bönor efter maträtten med samma namn, men ljusare. Så fulländat vackra var de att det tog ett par veckor innan jag kunde skiljas från dem. Att äta upp en enda böna var otänkbart.

Jag skickade ena påsen till Nordiska genbanken, den andra till Föreningen Sesams ålderman. En liten påse snodde jag åt mig själv. Någon gång måste jag  få smaka baked beans av Cullenbergs emigrantböna. Men då ska jag odla dem själv.

Gården i Södåkra, Skåne, byggdes på 1860-talet av Anders Kullenberg, som var snickare liksom sonen Arvid. Här odlades bönorna.
Femte generationen

Arvid är den femte generationen Cullenberg som odlat och hållit liv i den gamla svenskbönan. I hembyn Södåkra i Skåne är den sedan länge glömd och försvunnen.

Först var det farfarsfarfar Anders Kullenberg (1840-1918) som odlade bönorna hemma på gården i Södåkra.

1890 emigrerade Arvids farfarsfar, det vill säga Anders son, till USA. Han hette också Arvid och var bara i 20-årsåldern.  I kofferten hade han bönor som far och mor varit kloka nog att skicka med honom. Han bosatte sig i Attleboro i Massachusetts, där han snart var både snickare och bönodlare.

Den som tog vid efter honom var farfar Arvid Burton, som också bodde  i delstaten Massachusetts. 1972 var det dags för pappa Robert, som flyttat till Farmington i Maine,  att ta över ansvaret för bönorna.  Arvid kommer mycket väl ihåg det och skriver:

”Jag var tolv år när pappa fick ett ett kilo bönor av farfar.  Jag minns när vi första gången sådde dem vid vårt familjejordbruk på Holley Road i Farmington i Maine, där jag växte upp med 12 syskon. Jag tyckte att det var mycket märkvärdigt att vi sådde bönor som från början kom ända från Sverige. Än i dag älskar jag att tänka på bönans historia”

De smakade yummi!

Han berättar att mamma alltid lagade baked beans av bönorna. Hon gjorde det på traditionellt vis med bönor, melass, vinäger. Familjens 13 barn var förtjusta:

”Det smakade yummi. När vi satt till bords och njöt av bönorna första gången kommer jag ihåg att mamma påminde oss barn om hur  mycket arbete som låg bakom  bönorna, att odla och bevara dem.”

Det blev trots allt en fin skörd sommaren 2017. Här är det dags att tröska bönorna.
Arvid tog över ansvaret

Åren gick och pappa Roger blev gammal och orkade inte längre odla svenskbönorna. När Arvid hälsade på honom för 15 år sedan upptäckte han en glasburk bönor fanns kvar och bad att få ta över odlingen:

”Min pappa blev glad men tvivlade samtidigt på att det var liv i bönorna, eftersom de inte odlats på flera år. Men jag testade. Första gången jag sådde dem fick jag bara några få plantor och totalt 57 bönor. Men nu fyller jag en 20 liters hink till tre fjärdedelar.  Och baked beans är fortfarande favoriträtten, men det ska vara Swedish beans, de är mjukare och godare än andra bönor. Nedan får du Arvids recept på baked beans.

När jag fick korn på bönan

Hur fick jag då kontakt med familjen Cullenberg? undrar du kanske. Jo, det började för 20 år sedan när jag för tidningen Lands räkning var i Maine för att ragga emigrantfrön. Jag hade förstått att det var ett ”hett” område och att svenskättlingarna ömt vårdade det svenska kulturarvet. Så varför inte också när det gällde frön? Dessutom var det mer logiskt att emigranterna tog med sig grönsaksfrön än äppelfrön, som vid sådd inte ger samma sort.

Björnjägaren Hartley Jepsson med sina svenskbönor innan de reste hem till Sverige med mig år 2000.

Jag fick napp i byn Stockholm utanför samhället New Sweden (ja, orterna heter så). Där hittade jag 82-årige björnjägaren Hartley Jepson. Han var lycksalig över att bönorna skulle få komma hem till Old Sweden. Så lycklig att han med hög röst och tårar i ögonen sjöng ”Du store gud”.

Med käppens hjälp tog han sig till förrådet över gården. Där stod en glasburk med ett par deciliter bönor . Mer om detta kan du läsa på Nordiska genbankens hemsida  http://www.nordgen.org/skand/bjornjagarens-bonor-har-hittat-hem/

När jag ändå var i Maine besökte jag en skola där eleverna hade fröodling och bevarande av gamla sorter på schemat – kan ni tänka er! I somras slog det mig att det var dags att ta en kontakt igen. Tänk om de fått nys om andra emigrantbönor från Sverige!

Och ta mig tusan, efter ett par veckor kom ett mejl, där jag uppmanades att ta kontakt med en man som hette Arvid Cullenberg i Chesterville, Maine. Det gjorde jag, varpå Arvid rullade upp hela den fantastiska  historien om släktens älskade böna. När jag frågar Arvid om hans barn kommer att bli den sjätte generationen som odlar bönan svarar han:

”Nu är mina tre barn för unga, men jag hoppas och tror att de tar över ansvaret. För säkerhets skull har jag delat ut frön till mina många syskon, som också odlar dem.

Sedan har vi en betryggande backup vid Nordiska genbanken i Sverige,  kunde jag ha tillagt.

 

Arvid Cullenbergs baked beans

3 koppar bönor

1/3 kopp melass (eller vanlig sirap eller lönnsirap)

1/3 kopp vinäger

1/2  kopp tomatpasta

Bacon eller fläsk enligt önskemål .

1 hackad lök

3 krossde vitlöklyftor

Vatten, salt, peppar

  1. Skölj bönorna och blötlägg dem över natten. Täck med så mycket vatten att vattnet står 10 cm cm över bönorna.
  2. Koka i samma vatten tills bönorna börjar mjuknat något.
  3. Stek strimlor av bacon eller skivor av fäsk. Fräs också lök och vitlök.
  4. Bönor, melass, vinäger, tomatpasta, lök, vitlök, bacon/fläsk blandas tilsammans med kokvattnet hälls nu över i en gryta eller en ugnsform. Salta och peppra efter behov. Poängen är att allt nu ska koka under lock på svag värme i ett par timmar. Samma om du ugnsbakar med folie över formen.
  5. När vattnet sugits upp av bönorna är det klart. Nu är bönorna riktigt mjuka och har fått sin karakteristiska sötsura smak och det är dags för kalas hos Cullenbergarna.

 

 

 

 

Categories : Bönor, frö, kultursorter, Odlad mångfald
Kommentarer inaktiverade för Cullenbergs emigrantböna har äntligen kommit hem
Categories : Grönsaker, Höstodling, kål, Odla året om, vinterodling
Kommentarer inaktiverade för Glöm inte Sockertopp och ‘Kalibos’!
Det går absolut inte att så aubergin ute på sommaren.

Med risk för att vara tjatig – det handlar om Plantagen igen. Närmare bestämt om att Plantagen fortsätter att nonchalera kundens rätt att få korrekt information på fröpåsarna.

Vad hjälps det att du lägger ut 37 kr för en fröpåse om du sedan tar död på vartenda frö genom att följa de vettlösa odlingsråden på påsen?

Låt säga att du är nybörjare: Hur ska du veta hur tomatfrön ska hanteras om du inte får veta om sorten är hög eller en låg busksort? Och vad blir det av en auberginodling som startar utomhus på sommaren när den i själva verket ska sås inomhus februari-mars? Eller vad händer om du sår långböna i trädgården. Ingenting! Den kräver varmväxthus, vilket inte framgår av påsen.

Och hur många svenskar har en drivbänk, vilket Plantagen utgår från, eller förstår vad den skyddad såbädd är? Jag vet det inte själv.

Våren 2016 vid fröhyllorna

Det började våren 2016 när jag botaniserade bland fröerna på Plantagen. Jag behövde bara kika på en påse för att inse att något var galet. Tittade på fler och blev sannerligen brydd. Hur var sådana såanvisningar ens möjliga? Jag pratade med en man som jobbade i butiken. Han sa att de var medvetna om att påsarna inte fungerade, men att de skulle bytas ut säsongen 2017. Inte klokt att de ens hamnat i hyllorna, tänkte jag surt.

Var de skrivna för ett annat klimat, kanske polskt? undradejag. Där odlar de ju ofta i drivbänk.  Och översättningen – kanske gjord av Google translate eller annat översättningsprogram? Det var i alla fall solklart att ingen skriv- och odlingskunnig översättare varit inblandad. Antagligen för dyrt för riskkapitalbolaget Ratos, som numera äger Plantagen.

Långbönan kräver uppvärmt växthus.
Våren 2017 – samma fröpåsar

Våren 2017 besökte jag Plantagen vid Bergianska trädgården i Stockholm och i Farsta och kikade på frön. Jag trodde verkligen inte mina ögon. De hade struntat i att byta ut texterna.

I maj skrev jag ett blogginlägg om Plantagens vissna grönsaksplantor men också om deras galna fröpåsar. http://odla.eu/1788-2/ 

Det i sin tur resulterade i flera tidningsartiklar. I en av dem gör Plantagens marknadschef Lena Gross en pudel och lovar att texten på påsarna ska bytas ut. Finemang!   https://www.aftonbladet.se/hushem/a/zpKy9/plantagens-fropasar-far-kritik-av-tradgardsprofil

Samma påsar hösten 2017

Sent i höst kilade jag in till Plantagen, senast för tre dagar sedan, för att köpa tulpanlökar. Självklart  kollade jag fröväggen. Först blev jag glad över att de fortfarande inte plockat bort alla fröpåsar. Vi blir ju allt fler som odlar nästan hela året. Bra där allså! Men när jag vände på påsarna fick jag en smärre chock. Exakt samma galna odlingsråd som  våren 2016 och våren 2017.

Vilket annat företag fortsätter att med berått mod och år efter år sprida felaktiga information, trots att det innebär att kunder slänger pengarna i sjön och dessutom misslyckas med sina odlingar, vilket de fröstås skyller på sig själv? Nej, det är höjden av arrogans. Verkligen!

Vad säger lagen?

Nu var det läge att kolla lagboken, alltså marknadsföringslagen. Enligt den är det säljaren skyldig att ge behövling skötselinformation samt de anvisningar som behövs för att varan ska kunna användas. I paragraf 10 står det så här:

”En näringsidkare får inte heller utelämna väsentlig information i marknadsföringen av sin egen eller någon annans näringsverksamhet. Med vilseledande utelämnande avses även sådana fall när den väsentliga informationen ges på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller annat olämpligt sätt”

Läs sista meningen! Stämmer rätt bra, eller hur? Än har konsumentverket aldrig prövat fröpåsars texter mot marknadsföringslagen. Det är dags nu, dvs att Plantagens påsar anmäls och prövas.  Plantagen är ingen litet sketet postlådeföretag, utan Sveriges största trädgårdskedja med 124 butiker i Sverige, Norge och Finland.

 

Categories : frö, plantagen
Kommentarer inaktiverade för Det handlar om Plantagens arrogans
Categories : balkong, chilipeppar, Höstodling, Odlingstunnel, skörd, Tomat
Kommentarer inaktiverade för Tomaterna ger inte upp så lätt
Hela kitet: refraktometer, mejlsel och destillerat vatten för kalibrering av instrumentet, pimpett att suga upp saften med.

Jag fick den i födelsedagspresent, och nu har jag invigt den, en refraktormeter, även kallad brixmätare. Det är ett optiskt instrument med vilket jag mäter sockerhalten i en vätska, i mitt fall fruktsaft från tomat och druvor.

Sockerhalten anges i en skala som kallas brix. En etta på brixskalan betyder att växtsaften innehåller ett gram socker per 100 gram, en viktprocent alltså.

Att mäta är förvånansvärt enkelt. Klämmer ut ett par droppar växtsaft på ett genomskinligt prisma längst ut på mätaren, fäller över en plastlucka (den blå). Sedan riktar jag mätaren mot ljuset och avläser resultatet.

Nu handlar inte smaken bara om sockerhalten, även om den upplevs positivt. Men en hög sockerhalt lyfter definitivt smaken. På så vis hänger socker och smak ihop.

I botten köpetomater

Brixhalten hos tomat ligger oftast någonstans mellan 4 och 10. Men under riktigt gynnsamma förhållande kan vissa sorter komma ännu högre. Här följer några exempel:

Den gamla bifftomaten ‘Brandywine’ lär komma upp i 14 brix,

4-5  brix: Majoriteten av köpestomaterna hamnar på 4-5 . Ingen sötma känns och inte heller  smak.

6 brix:  Sötma ooch smak börjar kännas.

8 brix: Här har vi en medelmåttig tomat , hyfsad sötma och smak.

10 brix: En kanonsort med uttalad sötma och smak.

14 brix: Endast ett fåtal tomater når sådana höjder.  ‘Brandywine’ är en av dem. I USA anses den vara världens godaste.

Mina egna testresultat

Jag har nu mätt sockerhalten i de tomatsorter jag odlar på balkongen. Men bara sådana som vuxit på solsidan och inte var gömda under grönska.Det är trots allt inte sorten som är den viktigaste faktorn för sockerhalt och smak. Det är klimat och odlingsvillkor. Först på tredje plats kommer sortvalet.

Av detta följer att vårt nordliga klimatet gör det extra svårt att skörda frukter med fullt utvecklad sötma. Att vi på friland skulle lyckas odla en  ‘Brandywine’  på 14 brix har jag svårt att tro. Likaså är det omöjligt att en sommar som denna  prestera lika höga brixtal som en riktigt varm och lång sommar. Jag var alltså beredd på låga siffror, och farhågorna bekräftades. Här är resultatet:

  • Kruksorten ‘Hundreds and thousands’  –  5 brix.
  • ‘Michael Pollan’, hög, grön tomat –  brox.
  • Kinesisk busktomat ‘Sweet Girl ‘ – 7 brix.
  • hög, rosabrun körsbärstormat ‘Rosella’  – 9 brix.
  • Hög körsbärstomat ‘Mei wei’ – 10 brix.

Jag konstaterar att ‘Rosella’ hållit måttet även denna sommar, sötma och smak nästan som vanligt. Samma med ‘Mei wei’, som är en av mina smakfavoriter. Den grejade sommaren 2017 galant. Imponerande! Älskar ‘Mei wei’.

Fr v: Muscat Bleu, Rondo och staketdruvan Zilga, som var något sötare än de två första.
Sura druvor

Mätte också brix i  druvorna som växer i en pergola på kolonilotten.  Hade inga förväntingar alls med tanke på att sommaren i Stockholmsområdet varit ovanligt kall och kort. Druvor  utvecklas som bekant bäst en lång,  varm sommar. Dessutom var de inte mogna, vilket de borde vara vid den här tiden.  Och fy tusan vad sura de är.

Resultat: Rondo’ som används för framställning av rödvin fick 5,  den aromatiska ätdruvan  ‘Muscat Blue’  5,5. medan staketdruvan ‘Zilga’ fick 6.

Oanständigt låga värden alltså. Men ‘Zilga’  var  sötast, och det är också vad min  mun säger . Hoppas nu på några soliga dagar så att de får fortsätta mogna och fyllas med sötma. Men något rödvin av ‘Rondo’ blir det inte i år. Det kräver ett brixtal på minst 15.

Nå, behöver jag en brixmätare? Svaret är nja. Jag och många odlare med mig har nog vässat smaklökarna så pass att vi kan bedöma smak utan några manicker. Men ska vi göra vin av druvor eller andra alkoholhaltiga drycker från bär och frukt i trädgården är den suverän. Nu ska inte underhållningsvärdet för mig och andra odlingsnördar underskattas. Så om någon frågar vad du önskar till julklapp eller till födelsedagspresent så är det inte fel att klämma till med ”en refraktometer”.

 

Odlingsplats och jord påverkar sockerhalten.
Tips inför mätningen

1. Välj sorter som vuxit på solsidan av plantan, vare sig du odlar dem i växthus, på balkong eller på friland. De som mognat bakom eller  under frodig grönska smakar aldrig lika bra.

2. Testa bara fullt mogna frukter.

3. Testa de som vuxit upp på samma plats eller i sammam miljö. Annars går det inte att jämföra resultatet.  I mitt fall blev det balkongen för tomaterna, koloniträdgårdens pergola för druvorna.

4. Testa bara sådana som vuxit i anständig jord och fått hyggligt med näring. Att mäta brix i en tomat som svultit och torkat i en trång kruka är meningslöst. Den får garanterat bottenresultat.

Categories : Bär, Frukt, smak, Tomat
Kommentarer inaktiverade för Behöver jag en brixmätare?
Huacatay i min trädgård.

Jag har ett stort tålamod när det gäller botanikernas sätt att namnge våra växter. Typ att squash plötsligt heter pumpa, eller att palmkål bytte namn till svartkål och sen till palmkål igen.

Men en sak tolererar jag inte. Att gourmetkryddan huacatay heter stinktagetes (Tagetes minuta). För det första stinker den inte. För det andra har den en unik doft och arom som peruaner och mexikaner är galna i, och nu är jag det också. Plockade en bukett i förmiddags, och gick i ett moln av peruanska dofter i flera timmar. Dessutom är den vansinnigt lättodlad, faktiskt excellent växt i vårt klimat. Och den ger enorma mängder blad.

I Peru heter den huacatay, vilket jag också kallar den i väntan på att den fått ett bättre svenskt namn. Ett annat latinamerikansk namn är black mint. Kan vara bra att veta om du vill testa att köpa huacataypasta. Ibland säljs den under det namnet. Det sägs att huacatay kan irritera huden om du kommer i kontakt med bladen när solen gassar. Det  har inte hänt mig, men bra att du känner till det.

 

Förvänta dig inga blommor!
Huacataypasta.

Mitt första möte med huacatay för 25 år sedan var en flopp. Jag sådde några frön, planterade i trädgården. Den växte och växte, visade sig ha likheter med  marijuana. Till slut var den nästan manshög, men några blommor såg jag inte till. Med tanke på att det är en tagetessläkting tog jag dem för givet. Aldrig mer Tagetes minuta, tänkte jag.

Det dröjde till våren 2017 innan jag kom på bättre tankar. Det var när jag av en snäll odlare fick frön direkt från Peru med informationen att det var en kär kryddört i det landet. Jag kom på bättre tankar, drev upp några plantor i april och planterade ut i trädgården.  Åter igen – vilken bambseväxt det är och vilken rikedom på blad.

Huacatay har en brokig smak av äpple, mynta, dragon, citron, basilika. Oerhört komplex, men inte påträngande. Många som tycker att koriander smakar tvål eller metall njuter av huacataysmaken.

Fisken full med huacatay
Lappländsk röding fylld med huacatayblad från Peru, kambodjansk potatis (´Röda khmererna´), bönor och tomater. Allt utom rödingen från trädgården.

I Peru och Mexiko gör man såser av bladen.  De kallas huacataysås eller black mint- sauce. Det finns tusen recept på huacataysås, men det klassiska varianten innehåller huacatayblad, blad, lime eller citron, chili, salt som mixas. Mycket ofta med lite majonnäs i.

Peruanerna använder bladen till kycklingrätter, majs, och bönsoppor eller andra soppor.  Grillad potatis med smak av huacatay är för resten mums. Här hemma har vi kommit fram till att fisk kräver huacatay, särskilt hela fiskar. De får magen full med blad från trädgården.

Frön säljs i Sverige. Men de marknadsförs ofta under namnet mexikansk tagetes, ofta som bekämpningsmedel mot skadeinsekter och nematoder i jorden, en annan god egenskap som växten har. Ett annat plus – sniglarna verkar avsky doften, och ogräset har inte en chans. Det blir till och med utkonkurrerat.

 

Så odlar du huacatay (stinktagetes)

  1. Så inomhus i april.
  2. Skola om så att du har en eller två plantor i varje kruka.
  3. Plantera ut i sol eller halvskugga och på 30-40 cm avstånd. Men det ska vara hyfsat varmt, ungefär samtidigt som tomaterna.
  4. Gödselvattna under sommaren eller marktäck med gräsklipp. Plantan blir stor och frodig.
  5. Håll jorden fuktig.
  6. Skörda i omgångar hela säsongen genom att nypa av toppskott.
  7. Färska blad kan frysas in.  Eller gör en pasta genom att mixa olja och blad. Du kan också torka blad.

 

 

 

 

Categories : Kryddor, Sådd, udda köksväxter
Kommentarer inaktiverade för Jag har hittat en gourmetört – den heter stinktagetes!
Minipakchoi med saftiga stjälkar och blad. I bakgrunden rödbladig bladsarepta.

Vi är nu inne i  köksväxtodlingens andra halvlek. Många av oss har redan sått en andra omgång och satt  ut späda plantor för sen höstskörd och kanske vinterskörd.

Hann du inte med så är det ingen katastrof. Det finns möjligheter. Det viktigaste och mest lönande just nu är att bums bereda plats för asiaterna: sellerikål (pakchoi), blomsellerikål, bladsarepta, mizunakål och komatsuna. Alla extremt köldtåliga kålsläktingar, som överlever 5-7 minusgrader. I asiatiska länder fungerar de som multigrönsaker: användbara i wok, soppa, sallad, paj, dumplings. Och varför inte i gröna drinkar och smoothies?

En del trädgårdsbutiker har den goda smaken att behålla frön för höstsådd, men inte alla. Vill du snabbt få ner fröna i jorden kan det vara enklast att beställa på nätet, det vill säga om du inte var förutseende och köpte frön i våras. Ett tips till  nästa säsong!

Ser att till exempel http://www.impecta.se har börjat sälja pakchoi i ministorlek. Den är suverän vid höstsådd i Sverige. De har också komatsuna, som växer snabbt, ger massor av supermilda blad.  Vid sidan av den är mizunakål den mest lättodlade.

Thailändska pak choi-frön växer bra i Sverige. Varför inte göra en beställning när grannen åker dit.
Fyll på näringsförrådet

Men högsta prio nu är att tömma en odlingsbädd, luckra ytjorden, blanda i liten kompost och gödsla. Har du inte komposterad stallgödsel, hönsgödsel eller annan ekologisk gödsel så kan du använda färskt gräsklipp, som du täcker jorden med. Men först när plantorna börjar spira. Faktiskt det allra bästa.

En fördel med asiatiska kålblad är att de tål lite halvskugga. Det brukar finnas gott om det under högsommaren, när allt som växer har nått sin maxhöjd och lägger beslag på solljuset. Mina  asiater kommer att växa i skuggan av purjolök och ringblommor.

Enklast är att så direkt. Fiberväv är inte nödvändigt nu om du bara är petnoga med att jorden inte får torka ut. En nackdel med fiberväv så här års är att du inte ser vad sniglarna pysslar med. Men får vi en köldknäpp åker den förstås på.

I Stockholm och längre söderut kan du så asiatiska grönsaker hela augusti. Längre upp i norr, bör du göra det nu och helst i växthus/odlingstunnel.

Nu glömde jag en tråkig grej. Jordlopporna, det vill säga de pyttesmå svarta insekterna som skuttar omkring på bladen och gnager små, trista hål. En gång i tiden var de på sin höjd ett problem på våren. Nu händer det att de håller igång hela sommaren och en bit in på hösten. Finns inget universalknep för att stoppa dem. Men det hjälper om du håller jorden fuktig och det är alltid bäst att så dem sent på säsongen.

 

Juntra Viberg sår hela augusti, pak choi i växthus, spenat och koriander på friland.
Juntra sår i växthus

Här om dagen träffade jag Juntra Viberg, ekologisk odlare  i Färentuna utanför Stockholm http://juntrasgront.se/. Hon är thailändska, och för henne är de asiatiska ett måste till woken. Hon har för resten en  uteservering mitt bland grönsakslanden där råvarorna till woken förstås kommer från grönsakslanden. Hennes trädgård är ett av de bästa besöksmålen för köksväxtnördar.

Juntra  berättar att hon har slutat så pak choi utomhus på hösten på grund av jordlopporna. Som privatperson kan du utan problem både skörda och äta bladen även om det är små hål på dem. Men inte om man som Juntra säljer grönsakerna.

Hon sår i stället pak choi i växthusen, där hon  har gott om plats . På friland sår hon både spenat och koriander hela augusti. Koriander är alltid bäst vid höstsådd, hävdar hon.

 

Vinterportlak övervintrar ibland, självsår sig alltid. Ger små, syrliga blad.  Den kan även  bredsås, dvs sås jämnt över hela ytan
Två av de tuffaste

Själv kompletterar jag asiatsådden genom att så vintersallat och vinterportlak, båda på friland. Det är två småväxta bladväxter, som sniglar verkar måttligt intresserade av. Vintersallaten har lite nötig smak. Vinterportlak är frisk i smaken och pigg i vilken sallad som helst.

Båda överlever 16-18 minusgrader, enligt nordamerikanska odlingsförsök. Dessutom ger de fräscha blad till våren. Särskilt vintersallat övervintrar med bravur i södra Sverige, och ger massor med mumsiga blad till våren. Båda självsår sig, i synnerhet vinterportlak, men bara om jorden är  porös.

Jag ska inte predika jord nu, bara understryka att höstsådd kräver porös jord och helst upphöjda odlingsbäddar. En sådan jord är varm och det är precis vad som behövs under senhösten.

I stället för att så

Låter det bökigt att börja så igen? I så fall har jag två andra förslag. Det första är att marktäcka jorden med vilket organiskt grönmaterial som helst: ogräs,  gräsklipp, hö, halm, ensilage.

Alternativ två är att gröngödsla. Sprid ut jämnt med gröngödselfrön och täck tunt. Håll jorden fuktig.  Frön till honungsfacelia är lätt att få tag på, liksom påsar med en färdig blandning av olika gröngödselväxter. I oktober har du en härlig grön matta, som du vänder ner i jorden så att allt bryts ner.

Huvudsaken att jorden slipper ligga naken och sårbar hela hösten. När det regnar slås jordstrukturen sönder samtidigt som näringen läcker ut. Det fina är att både marktäckning och gröngödsling berikar jorden med mullämnen. Precis vad vi behöver för att med framgång kunna så asiater 2018.

Categories : Asiatiska kålblad, Grönsaker, Höstodling, Odla året om, Sådd
Kommentarer inaktiverade för Bered en plats för asiaterna
Inga retarderingsmedel medel här, eller?

Förra veckans trädgårdsnyhet handlade om att vi inte bör kompostera krukväxter och  snittblommor, sådana som vi köpt i blomster- eller trädgårdshandeln. Orsak: de är ofta behandlade med retarderingsmedel (tillväxthämmande medel), som gör växterna mer kompakta. http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article24903038.ab eller http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/897120?programid=1667

Rådet gavs av Agneta Westerberg, som är avdelningschef vid Kemikalieinspektionen.  Hon sa också att det inte finns några hälso- eller miljörisker med paklobutasol och liknande retarderingsmedel.  Däremot kan det finnas rester kvar i jorden. Halveringstiden är ungefär 200 dagar. Det betyder att hälften av medlet är kvar efter 200 dagar i jord. Resten kan i värsta fall påverka odlingen negativt så att det växer sämre. Men jag är skeptisk till slutsatsen. Här är mina skäl:

Gällde yrkesodlare

För det första riktade sig Agneta Westerberg till yrkesodlare av plantor. Det säger hon själv när jag pratar med henne efter förra veckans artiklar och inslag i Sveriges radio. Vid plantskolor som använder medlet är givetvis andelen krukor/snittblommor i komposten större än hos fritidsodlaren. Det kan slå igenom i den färdig kompostmyllan, vilken kan innehålla rester av retarderingsmedlet. Det i sin tur gör att det blir sämre resultat vid odling i myllan, enligt Kemikalieinspektionen.

Snabb nedbrytning i kompost
För det andra är halveringstiden 200 dagar i vanlig jord.  Men en kompost innehåller betydligt mer mikroorganismer än vanlig jord.  Alltså sker nedbrytningen hastigare. Det är ju också poängen med en kompost. Halveringstiden bör därför rimligtvis vara kortare än 200 dagar.  Exakt hur mycket snabbare är omöjligt att svara på eftersom någon sådan studie inte gjorts.
Vår gårdskompost levererar fina tomater trots krukväxter och snittblommor.

För det tredje har jag och mina grannar använt kompostmylla från en hushållskompost i ett par decennier. Där har vi också slängt snittblommor och krukväxter i normal omfattning. Och jag har själv aldrig drabbats av att det växer dåligt. Tvärtom, snarare är det för mycket krut i komposten. Mina grannar  har samma erfarenhet. Vi ser ju alla hur tillväxten tar fart när jorden  blandas upp med kompostmylla. 

Suveränt verktyg

Det  har ofta slagit mig att komposten är underskattad.  Med sitt extremt rika innehåll av mikroorganismer är den i själva verket ett suveränt verktyg för att bryta ner mediciner, bekämpninsmedel, retarderingsmedel … samtidigt som den förvandlar det biologiska avfallet till ovärderlig mylla. Jag kommer därför att fortsätta kompostera både krukväxter/snittblommor.  Skulle vara intressant att höra hur ni resonerar.

Apelsinmyten

Tycker för resten att nyheten  om retarderingsmedel i komposten liknar apelsinmyten, den som  handlade om att man inte kan kompostera apelsinskal eller andra fruktskal, eftersom de är sprutade med bekämpningsmedel. Den myten har förföljt mig men verkar äntligen ha somnat in. Tack och lov.  

Hoppas att du förstår att jag inte på något sätt försvarar användningen av retarderingsmedel. Tvärtom, det är bedrövligt att blommornas naturliga skönhet inte duger utan att de ska formas om med hjälp av kemikalier. Lika sjukt som att färga snittblommor. Vem vet för resten hur medlet påverkar dem som jobbar med odlingen år ut och år in?

Nej, så klart vi ska kräva naturliga/obehandlade krukväxter och snittblommor. Själv lovar jag att aldrig köpa en krukväxt eller snittblomma utan att ställa frågan ”Är de behandlade med retarderingsmedel”?  Är svaret ja blir det inget köp.

Categories : kompost., krukväxter, Plantor, Trädgårdsbranschen
Kommentarer inaktiverade för Kompostera krukväxter – eller inte?
Massor av morotsplantor i liten kruka – blir inte en enda vettig morot. Dels står plantorna för trångt, ett par millimeter från varandra. Dels överlever plantorna inte när du särar på dem och planterar ut dem.

Trädgårdsbranschen blomstrar. Varje år omsätter den 80-90 miljarder och vinsterna ökar.  Men hur är läget med växterna, servicen, konsumentnyttan? Svårt att säga, eftersom journalister som skriver om trädgård sällan granskar branschen.

En sorglig syn på Plantagen

Så nu tänker jag dra mitt strå till stacken, och då handlar det om Plantagen, marknadsledande i Sverige och med 124 butiker i Sverige, Norge och Finland. Förra året köptes företaget upp av riskkapitalbolaget Ratos. Något engagemang i trädgård/odling finns inte.  Syftet är att öka företagets tillväxt. Och det gjorde de snabbt. Nyligen köpte de Saba Blommor AB, vars snittblommor och krukväxter säljs på 700 försäljningsställen i Sverige.

 

Druvplantorna har frusit. Men varför står de här – för att kunderna ska köpa dem?
Vissen kryddkorg till sommarens barbecue. Idén är för resten idiotisk. Bättre köpa en kraftig planta av varje krydda och sätta i en större korg eller tunna.

 

 

 

Knölfänkålens rötter är på väg upp ur krukan. Dessutom flera plantor i en kruka, funkar inte.
Råder ingen att köpa tomatplantor med gulnade blad. De mår sällan bra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag nu kritiserar Plantagen så är det utifrån vad jag med egna ögon sett och fotograferat i Plantagenbutiker i Stockholm det här eller förra året.  Till det kommer att jag ofta får rapporter från fritidsodlare som har gjort samma iakttagelser som jag, inte bara i Stockholm.  Mitt fokus ligger på köksväxter, och det är också bland dem jag ser de mest vanvårdade plantorna.  Men där finns också prydnadsväxter som inte borde säljas till fullt pris eller inte alls. Alldeles för många.

 

Skenet bedrar

För ett par veckor sedan besökte jag  Plantagen i Farsta.  De flesta grönsaksplantorna slokade av torka. Andra var så illa däran av frostskador att de redan fått sin dödsdom. Hälften var förväxta i för små krukor.  När plantor trängs i för små krukor drabbas plantan av näringsbrist. Växten utvecklas  därför inte normalt. Dessvärre verkar det som om Plantagen ändå lyckas prångla ut de här plantorna.

Det lilla blomkålshuvudet lockar kanske. Men den är ett tecken på att plantan såtts för tidigt och farit illa.
Blomkålen tar priset

Blomkålsplantorna var bland det värsta jag  sett i plantväg. De var sådda för tidigt och växte fortfarande i den första lilla krukan. När plantor utsätts för sådan stress går de i blom i förtid för att hinna  reproducera sig.  I det här fallet genom att bilda blomkålshuvuden, inte större än 4-5 cm. Jag tror säkert att det söta lilla huvudet förför en eller annan. Men det är oätligt och det innebär att det inte blir mer skörd.

En vecka senare besöker jag samma butik i tron att de ska ha hunnit få ordning på butiken. Men icke. Och här om dagen tittade jag in på Plantagen vid Bergianska trädgården. Samma förväxta blomkålsplantor där, förutom en rad andra usla plantor.  Får jag föreslå komposten för blomkålsplantorna och pengarna tillbaka till den som lurats att köpa dem. De kostar 49 kr/st.

En tabbe som Plantagen och även andra trädgårdsbutiker gör är att de säljer plantor  av grönaker som egentligen mår bäst av att sås  direkt och som inte tål omskolning. Det gäller främst dill och koriander. Lyckas du plantera ut dem så går de genast i blom. Borde inte handeln ha koll på det? Här handlar det alltså inte alls om slarv utan om okunskap.

 

Ska föreställa pak choi, men jag tvivlar. Men ett asiatisk bladväxt är det. Och de ska växa i egen kruka. Delningen kommer inte att fungera, utan leda till att plantan genast sticker i blom.
Inte mycket till timing här. Broccoli-plantorna har såtts för tidigt, fått för lite ljus, möjligen också för hög temperatur.
Billigt på Plantagen, nja …

Men plantorna är ju billiga på Plantagen? Inte alls. Jag hittar lika billiga växter på många andra ställen och av bättre kvalitet.

När det gäller grönsaksplantor har branschen ryckt upp sig under senare år – utom just Plantagen.

Till exempel besökte jag  i förra veckan en handelsträdgård i Åkersberga. Sallatsplantorna var lika kompakta och fina som i en italiensk trädgårdsbutik. Och det vill inte säga lite. Sådana sätter igång och tokväxer så fort du gräver ner dem i jorden.  Just de här hade producerats av en plantskola i Stockholms närhet. Så visst går det!

 

Vilseledande fröråd

Förr var det erfarna odlarrävar som sådde egna grönsaker, nu är odling en folkrörelse och merparten är nybörjare.  Jag ser dem ofta stå framför fröställen och lusläsa texten på påsens baksida för att greppa hur växten ska odlas. De utgår från att det som står på påsen är korrekt. Det är det  inte när det gäller Plantagen, som numera säljer sitt eget märke.

Texterna är både märkliga och felaktiga. Du får inte ens besked om tomaten är en högväxande sort eller en busksort, vilket är avgörande för odlingsmetoden.  Någon tomatsort är röd på bilden, gul i texten.  Brytböna kallas dvärgskärböna. Chilipeppar och aubergin kan sås utomhus i drivbänk på våren.  Milda makter,  de ska sås inomhus i januari-februari. Bondbönorna däremot sås redan i februari! Ovanpå tjälen eller? Sen har vi den asiatiska långbönan vars baljor blir 60 cm. Klart många väljer den, ovetandes om att den på sin höjd funkar i uppvärmt växthus. Luring alltså, tycker i alla fall jag.

Mitt råd till dig som är nybörjare och köper dina frön hos Plantagen är därför att strunta i vad som står på påsen. Kolla i stället på nätet, läs trädgårdsböcker, fråga mer erfarna odlare,. Tyvärr kan du inte ringa kundtjänst – den är avskaffad.

Jag  klagade faktiskt redan förra året på fröpåsarnas vilseledande texter. Personalen i butiken svarade   att de var väl medvetna om att texterna var felaktiga och att de därför skulle byta leverantör 2017. Men vi fick alltså hålla till godo med de felaktiga texterna.  I våras skrev jag om det på sociala medier. Fick så småningom svaret att de nu ändrat på nätet. Men vad hjälper det kunden som står i butiken och plockar på sig påsar för hundratals kronor. En påse kostar ju uppåt 50-lappen i dag.  Jag kan inte tänka mig någon annan bransch där man med berått mot prånglar ut varor med felaktiga bruksanvisningar och fortsätter göra det trots kritik. Jag får en obehaglig känsla av att man profiterar på odlares okunskap.

Nej, den torvfria jorden är inte KRAV-märkt.
Torvfri blomjord – eko eller inte

Plantagen säljer numera en torvfri jord som är rätt mysig att jobba med. Den är baserad på kokosfiber. Här om dan fick jag ett reklamblad i brevlådan där jorden är försedd med KRAV-märke. Märkligt tänkte jag. Har verkligen svenska KRAV godkänt kokosfiber från andra sidan jordklotet?

Jag kollade innehållsförteckningen, som var något motsägelsefull även när det gällde gödselinnehåll.  Jag ringde typ 20 samtal för att få hjälp att reda ut det. Det var inte lätt.  Det finns ingen trädgårdskunnig på huvudkontoret, fick jag veta. Jag hänvisades  i stället till butikschefer.  En av dem sa att det var konstgödsel i jorden. Andra ”trodde”  den var ekologisk. Jag hänvisades också till Kundtjänst, samma kundtjänst som lagts ner.

Till slut fick jag ändå besked. Den torvfria blomjorden innehåller ekologiskt godkända gödselmedel samt kokosfibrer. Men kokosfiber är inte godkänt av svenska KRAV.  Därför är inte heller produkten KRAV-godkänd. Varför då dunka på ett ohederligt KRAV-märkte på reklambladet?  Möjligen är det är ett misstag, men i så fall ytterligare ett exempel på att Plantagen måste höja kompetensen och anställa folk som verkligen kan jord och odling. Jag betvivlar inte att Plantagen är bra på att sälja grillar och trädgårdsmöbler. Men det är inte samma sak att sälja kålplantor och jord.

Svenska odlare är ett entusiastiska släkte som förtjänar en sjysst trädgårdsbransch med bra växter till bra priser och med rimlig service. Där har Plantagen stora brister. Håller du med – dela gärna detta.

 

 

 

I

 

Categories : Grönsaker, Grönsaksplantor, plantagen, Plantor, Trädgårdsbranschen
Kommentarer inaktiverade för Bottenbetyg för Plantagen
Kolla färgerna – vackraste montern, tycker jag.

Visst var det korv, vaxdukar och strunt i överflöd vid trädgårdsmässan. Men vem bryr sig när man träffar så många passionerade odlarsjälar och gamla kolleger Eller hittar saknade frön och fyndar mormorsperenner. Här följer en rapport från min första dag på trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar.

VACKRAST?  Absolut Hvilans trädgård i temperamentsfulla gula och röda färger. Till det kornblå odlingstunnor och byggnationer. Visst låter lite gapigt, men inte alls. Det var mjukt och vilsamt tack vare en suverän växtkomposition.

En av eleverna slängde fram ett papper och bad mig rösta på Hvilans Utbildning som Bästa monter. Jag röstade alltså på montern, utan att en enda ätbar grej växte där. Gissa vilken som blev Bästa monter. Just det, Hvilans Utbildning. Vilket privilegium att få vara elev vid  http://www.hvilanutbildning.se

I Koloniförbundets monter får du din jord analyserade av Niklas från Rölunda gård.

JORDIGAST? Det var Koloniträdgårdsförbundets monter. Om jag besökt den först hade jag nog röstat på den. Inte för färgernas skull utan för att montern var pedagogisk och handlade om något så viktigt och fascinerande som jord.  Jordfrågan behandlades från alla aspekter och du kunde med dina händer känna på och lukta de olika jordarterna. Kul också med TV-skärmen som visar hur mikrober och maskar jobbar och sliter i jorden.

Bakom en klunga fokuserade damer med var sin påse i handen stod Niklas från Rölunda gård http://www.rolunda.se Besökarna får ta med sig jord från egen trädgård, som han analyserar, dels pH-värde, dels näringstillståndet. Ingen detaljerad analys, men ett grovt mått på näringstillståndet. Efter det rekommenderade åtgärder, mest mer mullämnen. Med sig fick odlaren ett protokoll. Gissa om det var kö till Niklas.

KNÄPPAST? Påståendet att ett högt pH-värde i jorden kan sänkas med cocacola. Någon som har erfarenhet av den galenskapen? Rådet kommer ursprungligen från en expert.

Paul Teepen med sitt suveräna gräv-redskap för stora grönsaksland.

BÄSTA MANICKEN? Absolut Paul Teepens. Han är småbrukare och inte minst ekologisk odlarprofet. Nu har han och en kompis tillverkat ett redskap i järn efter holländsk förebild. Det används för att bryta upp tung jord i stället för att gräva den och störa mikrolivet. Du sticker ner gaffeln i jorden och lättar på kokorna från underlaget i stället för att vända på dem. Ett miljövänligt och ryggvänligt alternativ till grävning. Men knappast för en pallkrage.

DAGENS POTATISKÖ? Som vanligt var kön till sättpotatisen lång, dvs till Larsviken http://www.larsviken.se  Men det gör inget, för vi  potatisodlare har mycket att snacka om, typ ”vilken brukar du odla”. Hetast var nog den tidiga sorten ‘Casablanca’, som gett hög avkastning hos mig. Den var dessutom ”årets  potatis” enligt Larsviken.

Jag valde en ny tidig sort, ‘Andrea’, eftersom favoriten ‘Orla’ var slut.  Enligt Larsviken är ‘Andrea’ en potatis med gourmetsmak som gillas av restauranger. Kunde inte heller motstå ‘Violett’, som har blåsvart kött. Ja, jag vet att det är en sen sort och det ökar risken för att den angrips av potatisbladmögel som sedan smittar tomaterna. Men den får växa på gården, där finns knappast bladmögel. Framför mig ser jag redan en tallrik med kokta, kluvna violetta potatisar fyllda med färgrika grönsaker.

 

Andrea Pettersson från Så Syrien fick löfte om massor av frön att skicka till Syrien.

GLAD I DAG: Andrea Pettersson från Så Syrian blev glad över att Runåbergs frö lovade att skänka mängder av frön. Hon höll också ett föredrag om bristen på mat och bristen på frön i Syrien och i flyktingläger. Jag träffade henne precis när hon gick ner från scenen och fick se en publik som var starkt berörd av hennes bilder och berättelse. ttps://www.facebook.com/SaSyrien/

EFTERLÄNGTAD BOK?  Författaren och trädgårdshistorikern Lena Nygårds bok  ‘Rällsjö-Brita är mitt namn´ hann bli klar till mässan. Boken är ett dokument om en bildad och växtkunnig kvinna i den lilla dalabyn Rällsjöbo. Hon blev 105 år , skrev dagbok större delen av sitt liv, om sin vardag i ett småbruk med självhushåll, men också om växterna i hennes märkvärdiga trädgården. Boken bygger delvis på Britas detaljerade anteckningar. Författaren har kartlagt både Britas liv och gårdens historia, samt alla växter. Trädgården var en genbank över allmogens gamla trädgårdsväxter, varav många nu räddats och lever vidare.

Jag träffade själv Rällsjö-Brita när hon var 100 år och precis hade flyttat till serviceboende i Bjursås. Hon kunde fortfarande namnen på alla växter på gården, på svenska, latin och bjursåsmål. https://www.slu.se/ew-nyheter/2017/4/bokslapp-rallsjo-brita-ar-mitt-namn/

ÅRETS BLOMQVISTARE: Varje år besöker jag den finska plantskolan Blomqvists monter för att hitta något nytt i frukt- och bärväg. I år blev det en dvärgmandel, det är en vacker liten buske med ätliga men oansenliga pyttemandlar. http://www.blomqvistintaimisto.com

Hon heter ‘Kvinnsgröten’ och är en mörkrosa gammal såpnejlika. En av flera perenner som räddats kvar och nu kan köpas, bl a på mässan.

NYA KULTURVÄXTER? Varje år kommer gamla mormorsväxter ut i handeln. Det är tack vare POM:s (Programmet för odlad mångfald) insamlingar från gamla trädgårdar. De har börjat säljas  under varunamnet  ”Grönt kulturarv”.

Eftersom jag tröttnat på bortskämda perenner har jag bestämt mig att satsa på ett tufft, självständigt gäng.  Och vad är då bättre än att plantera perenner som överlevt kanske 100 år utan knappt någon skötsel.

Alltså köpte jag ‘Kvinnsgröten’, namnet på en mörkrosa såpnejlika. Visste inte ens att de kunde vara annat än blekrosa.  Hittade också en bedårande brittsommaraster, den vackraste av alla astrar. Flera gamla höstastrar, humlesorter för öltillverkning, perenna kronärtskockan ‘Herrgårds’, rotäkta bondrosor finns också på hyllorna i Grönt kulturarvs monter . http://perenner.se/tradgardsinpiration/gront-kulturarv/

STÖRSTA ÖVERRASKNINGEN? Vem står i Cecilia Wingårds luktärtsmonter om inte blomsterkonstnären Gunnar Kaj. Jag var inte dummare än att jag bad honom komponera ett gäng sorter till en pyramid i min trädgård. Han valde färger som jag skulle betrakta som omöjliga ihop. Vitt, violett tillammans med den rödvitblommande sorten sorten ‘America’. Återkommer med resultatet. http://ceciliawingard.se/

Johnny Andreasson berättar att försäljningen av frön till just grönsaker fortsätter att öka.

KÄRT ÅTERSEENDE: Runåbergs Fröer är tillbaka på mässan, och den stridbare fröhandlaren Johnny Andreasson berättade att han nu utökar arealerna för provodling, eftersom intresset för köksväxtodling bara växer och växer.  Jag passade på att bunkra upp med frön till bland annat vinterportlak, storbladig kryddkrasse ‘Wrinkled Crinkled Cress’ och den höga, gröna skärbönan ‘Eva’ som ger hög avkastning.

MISSADE:  Mycket, bland annat att köpa min älsklingsmangold ‘Lucullus’ och att köpa roliga ympkvistar. Hann inte heller kolla in den nya Natur & Trädgård, en trädgårdstidning som nyligen bytt ägare.  Eller snacka chili med chiliodlarna. Jag får nog åka tillbaka på söndag.

 

 

 

Categories : Bär, Jord, perenner, trädgård, trädgårdsmässa
Kommentarer inaktiverade för Jordigt och färgrikt på trädgårdsmässan 2017