Camillas storslagna trädgård

Mellan pumpor och ärter.

Visst minns ni TV-serien med danskan Camilla Plum i sitt bondkök? Och dofterna från det nybakta brödet och de kryddiga grytorna som gick rätt tvärs genom rutan. Men kära trädgårdsvänner, vi missade att hon är storslagen även i sin trädgård. Och  intressant.

Det dröjde skamligt länge innan jag själv for till Fuglebjergggard, Camillas 1800-talsgård i närheten av Helsinge i norra Själland. Här driver hon ett ekologiskt lantbruk men har också skapat en köksträdgård som vi knappast sett maken till på en bondgård. Ja, det skulle vara Mandelmanns i Sverige.

När jag kommer till Fuglebjerggard är Camilla mitt uppe i en guidning av pensionärer. Hon ser ut som i TV, klädd svart och linne, med en schal virad runt huvudet och cig i munnen.  Nej, för resten ciggen hade hon nog inte i TV. Det första jag hör henne säga till pensionärerna är att de ska hålla för ögonen om de tycker att det är mycket ogräs. Men varför det? Jag fascineras snarare över att man kan släppa ogräset så pass fritt samtidigt som trädgården ser välvårdad ut och grönsakerna mår prima. När hon tog över gården för 20 år sedan hade tiden stått stilla i decennier.  Den känslan har hon bevarat. Liksom ljudbilden av nöjda hästar, höns, får, grisar …

Chilirekord

Nu finns här också också gårdsbutik, kafé, musteri, plantskola. Liksom fröhandeln, som även är näthandel. Camilla säger att det är Nordens största, och det skulle inte förvåna mig. 100 tomatsorter, 138 chilisorter låter i alla fall som ett rekord. Samtidigt får jag en stark känsla av att många av fröpåsarna skulle få EU och danska jordbruksmyndigheter att se rött.

Opiumvallmons frökolvar tillsammans med vitlökens topplökar.

Kan inte tänka mig att alla är registrerade enligt EU-konstens alla regler. Ska bli intressant att få Camillas kommentar. Trädgården är alltså inte pedantisk som en engelsk trädgård även om det vackra växthuset är viktorianskt. Den är inte heller förutsägbar som den  traditionella svenska köksträdgården. Och den rymmer inte bara de vanligaste köksväxterna.

Men kombinationerna är utsökta och finurliga, som vaxblommor och purjo eller vallmons frökolvar som bildar ett bollhav  med vitlökens topplökar. Och här får jag äntligen se perenn grönkål, något  läderartad, men bevisligen flerårig.

 

Sallat mellan rosenbönor.
Inga primadonnor

Ärter är Camillas mest älskade köksväxt. De är är ”inga primadonnor” utan stadiga och kraftfulla, säger hon och spänner armmusklerna. Här kantar de gångar och bildar struktur i den frodiga trädgården. De flesta är gamla danska sorter från Nordiska genbanken eller från den danska föreningen Frösamlerne. De har underbara namn som ‘Lollandske rosiner’ och ‘Holgers kaempeärt’ och många är märkligt rikgivande. Bara i Lycksele i Lappland har jag sett så produktiva ärter.

I ladugården har Camilla, som i begynnelsen var industridesigner,  hittat diverse skrot att låta växterna klättra på. Men också att bygga trädgårdsrum med. Kolla salladsrummen på bilden ovan. Vilken underbart liv för ett salladshuvud, mellan väggar av rosenbönor och i en bädd av ensilage.

 

Uppfrån fr vä: Majrova ‘Goldball’, vallmo och växtstöd av järnskrot, dahlia ‘Duet’, ärta ‘Lollandske rosiner’
Idel grönkål, 17 olika sorter, i ett enda böljande land. 
Kålåkern bakom parkeringen

Camilla har sparat det bästa till sist – grönkålen bakom bilparkeringen. Nu får ni hålla i er:  17 olika sorters grönkål på en hel åker på 500 kvadratmeter. Ni måste förstå att det var en svårsmält skönhetsupplevelse för mig. Allt frodigt, välväxt och inte ett dugg ätet på. Bladen krulliga, flikiga, krusiga, böljande och i alla nyanser av lime, grönt och stålgrått. När jag står där kan jag inte komma på att jag någonsin sett något vackrare. Många sorter är gamla, inga är hybrider, som Camilla avskyr.

Grönkål ‘Frilly’ växer snabbt.

För mig är de superkrusiga sorterna intressantast, som ‘Frilly´. Alla sorter av den här typen härstammar från ryska och sibiriska grönkålssorter, till exempel ‘Russian Red’ och ‘Siberia’ (Brassica napa). De växer snabbare än vanlig grönkål och har en något mildare och sötare smak. Unga blada är perfekta i sallad, äldre är bäst till matlagning. ‘Frillys’ fina krull gör att det är jättelätt att hacka ner dem, halva jobbet är redan gjort. Sedan är den vansinnigt snygg.

Och tänk på härdigheten! Kan man bara skydda mot vilt är vinterns vitaminer fixade.  Enligt amerikanarna tål ‘Frilly’ ner till 6-12 minusgrader. Svartkål tål ned till 8 minus, vanlig grönkål överlever ned till 18 minus.

Runt växthuset ätliga och vackra örter: krasse, gurkört, anisisop, fänkål mm. Men också spaljerade fruktträd.
Kökssnack med Camilla

Ett fika med Camilla i hennes  kök är uppfriskande. Hon avfärdar utan vidare allt snack om trädgårdsterapi. Det är ju löjligt. Man ska inte behöva vara sjuk för att odla och det är inte heller ett botemedel.  Alla mår bra av att arbeta i en trädgård och det är lätt att tänka. Och nu passar jag på att fråga om om EU och fröna, om hon inte fått besök av jordbruksmyndigheten. Då skrattar hon:

–  Om jag har. De var här några gånger, och jag väntade varje dag på att de skulle beslagta min frön.

Här odlas och testas chilipeppar, som odlas i lerkrukor, paprika, tomat och aubergin.  Även här är jorden täckt av ensilage.

Men hon har hittat en lösning som jurister har kikat på och som myndigheterna köpt.  Hennes trädgård är också en prydnadsträdgård där hon väljer köksväxter som är matnyttiga och vackra. Tänk bara på fänkålens plymer av dilliknande blast eller på vitkålens silvriga klot eller på blodröd sallat. Visst är det prydnadsväxter.

På samma sätt som hon använder grönsaker till prydnad använder hon blommor som mat, gärna krasse, dagliljor, ringblommor, gladiolus… Hon föreslår en sallad med gladioliusblommor i fem, sex olika färger.  ”Nästan porno!”

Hybrider är odemokratiskt

Jag undrar varför hon mest odlar gamla sorter. För smaken, säger hon först. Sedan berättar hon om Dansk kökspumpa, en unik dansk så kallad lantsort  som  odlats  här i generationer.

Sorten är oerhört spröd och lades förr  in i vaniljsocker och ingefära. För några år sedan fick hon en fråga om hon hade frön. Det var då hon upptäckte att den inte längre fanns i något frösortiment. Hon tror det var en svensk fröfirma som köpte upp den och lade ner produktionen.

Camilla satte igång att leta och hittade till slut en frösamlare som hade kvar en påse gamla frön. Han lyckades sparka igång fröna och fick fram 2 000 fräscha frön. Nu är dansk kökspumpa inte hotad längre och Camilla håller den själv i odling.

En typisk Camillakombo: gurkört i vitt och lila med egyptiska lerkrukor.

-Bevarandet är enormt viktigt, men  frön ska inte bara förvaras i genbank. Det blir som ett museum för växter. Nej, de ska odlas.

Camilla befattar sig inte med hybrider, det vill säga korsningar som ger sterila avkommor och som är patenterade. Vi kan alltså inte ta frön av dem.

-De är ett brott mot demokratin. För 10 000 år sedan började människor förädla grönsaker. Fröna var en gemensam ägodel och skickades vidare till nästa generation. De i sin tur fortsatte att odla och förbättra sorten. Det utbytet var en förutsättning för utveckling. I dag köper Monsanto upp frön och förbjuder andra att odla dem.  Det är antidemokratiskt och farligt för  mångfalden.

Aldrig två likadana rader.

Camilla  jagar frön som hon  jagar recept, det vill säga över hela världen. Helst gamla sorter, men även nya.

Hon verkar ha koll på varenda växtförädlare i USA som producerar öppenpollinerade sorter och som vägrar samarbeta med kemijätten Monsanto. Det är från de växtförädlarna som som hon fått några av grönkålssorter.

Ensilage mot sniglar

Jag ser aldrig två likadana rader bredvid varandra. Raka motsatsen till monokultur. Vackert och förhoppningsvis förvirrande för skadeinsekterna. I övrigt ser hennes odlingsmetod ut så  här:

-Jag gödslar varje höst med 20-30 cm kompost av stallgödsel. På våren gräver jag ner det. Det är kompakt jord här och gör gott. Jag marktäcker med ensilage, men även med färskt gräsklipp, som är ett supergödsel. Själv skulle jag nog inte våga täcka med så mycket ensilage med tanke på mördarsniglarna. Men hon har gjort en överraskande upptäckt:

– Eftersom nedbrytningen startat i ensilage stannar sniglarna där och går inte upp i plantorna. Men visst får vi också plocka sniglar.

I utkanten av köksträdgården hittar jag den här sittplatsen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och när jag nu är hos en grönkålsälskande matguru passar jag på att fråga vad hennes bästa grönkålsrecept är.

-Då har jag ett jättebra recept, svarar hon blixtsnabbt, och receptet följer här. Det är suveränt gott. Grädden, citronen, citronskalen tämjer grönkålens ruffighet.

Camillas grönkålssallat
1 liter finfinhackad färsk grönkål
½ dl grädde
En halv citron
Salt och peppar
Solrosfrön eller nötter
En näve röda bär

Camillas delikata grönkålssallad.

Hacka grönkål, helst vanlig, krusig,  så fint som du bara kan. Pressa en halv citron och riv skalet. Blanda citron, grönkål och grädde. Salta och peppra. Strö nötter/solrosfrö över och dekorera gärna med några röda vinbär eller andra syrliga, röda bär. Låt gärna salladen stå ett par timmar.

Är grönkålen grov kan du först doppa de hackade bladen i kokande vatten. Underbart till fisk! Ja, till det mesta.