Jag ärvde klumprotssjukan av föregående kolonist och har kämpat med den i 16 år. Den är köksträdgårdens värsta farsot, angriper kålväxter så att det inte längre går att odla dem, och den är så gott som kronisk. Nu tyckte jag det var uppdatera min kunskap, inte minst när det gäller de resistenta sorterna, som blir allt fler. Är de lösningen på problemet? Vad är klumprotssjuka ? Även om vi talar om sporer så är klumprotssjuka
Läs mer
Jag är varken chilinörd eller chiliexpert, men smått galen i chili ändå. Att odla, äta och fröodla chili. Så här följer en presentation av mina darlingar samt några viktiga fröodlartips. Och det bästa – recept på Ems röda thaicurry, hämtat från hennes mammas kök i södra Thailand. Jag brukar odla ett tiotal chilisorter varje sommar, hälften nya, hälften trotjänare. Gärna med medelhetta eller knappt det. Av årets chilisorter var det tre som trillade direkt ner
Läs mer
Jag traskade runt i de indiska kvarteren i Amsterdam i hopp om att hitta kolonilotter när en herre stack ett färgglatt flygblad i min hand. Det var en karta över open tuinen – öppna trädgårdar – i just den här stadsdelen. Nästa dag tvingar jag upp mig i ottan för att hinna kolla trädgårdarna innan solen omöjliggör fotografering och innan hemresan. Kartan blir min guide. Jag hittar inga kolonilotter nu heller, men en värld av permaträdgårdar
Läs mer
Om jag bara hade ett par frön av en utrotningshotad bondböna så vet jag vem jag skulle utse som fröräddare. Hon heter Karin Sjöholm, bor i ett 30-talshus i Sollentuna. Huset sticker ut med sin ljust turkosa färg. Kikar du över häcken upptäcker du något ännu mer spektakulärt. Här saknas gräsmattor! Jag tvivlar på att det finns fler villaträdgårdar i Stockholm som är så uppodlade. Vore underbart i så fall. En liten slåtteräng Innanför häcken på
Läs mer
Nu tycker ni kanske att jag fått Plantagen på hjärnan. Det har jag också. Jag kan inte komma över att Plantagen uppvisar en sådan arrogans mot oss odlare/kunder. Jag tänker förstås på fröpåsarna med de vilseledande, felaktiga, stolliga såråden som jag skrivit om tidigare. 2016, 2017, 2018 Det var 2016 som jag klagade första gången. Då framförde jag det muntligt i butik och fick det tröstande svaret att de var medvetna om problemet och
Läs mer
Aldrig har jag längtat så efter en böna. En vackert gulbrun emigrantböna, odlad för 130 år sedan i Skåne, räddad av Arvid Cullenberg i Maine. Nu i tryggt förvar hos Nordiska genbanken. Hela hösten väntade jag på bönorna som Arvid lovat att skicka, och på avstånd följde jag hans odlarmödor. Först såg det lysande ut och bönodlingen var en succé. Sedan slog kölden till i Chesterville där han bor, och jag fick oroväckande mejl om
Läs mer
De mest otåliga av oss har redan börjat planera för nästa år, skissar och skriver frölistor. Ännu fler drömmer redan om sommarens skördar, om solmogna tomter och frägglada pumpor. Men nu tänker jag peppa dig att tänka vinter. Vi börjar med min dag på kolonilotten 1 decembe i lera och regn. Det ser för djäkligt ut i odlingarna – årtiondets slarvigaste avslutning på säsongen (det har ju regnat hela tiden) – och jag klafsar omkring i
Läs mer
Med risk för att vara tjatig – det handlar om Plantagen igen. Närmare bestämt om att Plantagen fortsätter att nonchalera kundens rätt att få korrekt information på fröpåsarna. Vad hjälps det att du lägger ut 37 kr för en fröpåse om du sedan tar död på vartenda frö genom att följa de vettlösa odlingsråden på påsen? Låt säga att du är nybörjare: Hur ska du veta hur tomatfrön ska hanteras om du inte får veta
Läs mer
De senaste veckorna har jag mött flera odlare som oroat sig för frost och därför plockat in alla tomater. I onödan, tycker jag. Nu har solen kommit, och den här veckan har tomaterna mognat illa kvickt. Räknat i kilo börjar det banne mig likna rekordår. Och detta en säsong som jag i juli beskrev som en mitt livs tomatkatastrof. Fler men inte godare Hade förstås hoppats att smaken och sötman skulle ha förbättrats. Men så roligt
Läs mer
Jag fick den i födelsedagspresent, och nu har jag invigt den, en refraktormeter, även kallad brixmätare. Det är ett optiskt instrument med vilket jag mäter sockerhalten i en vätska, i mitt fall fruktsaft från tomat och druvor. Sockerhalten anges i en skala som kallas brix. En etta på brixskalan betyder att växtsaften innehåller ett gram socker per 100 gram, en viktprocent alltså. Att mäta är förvånansvärt enkelt. Klämmer ut ett par droppar växtsaft på ett
Läs mer